Hösten 2026 når reformen sin första konkreta milstolpe. Det första delprovet i det svenska medborgarskapsprovet ska enligt regeringens tidsplan börja användas i ansökningsprocessen för svenskt medborgarskap. Det innebär att språk- och kunskapskrav för första gången får reell betydelse i naturalisationsprocessen.
Delprovet omfattar grundläggande samhällskunskap samt hör- och läsförståelse i svenska. Det utgör den första fasen av ett större provsystem som senare ska kompletteras med muntliga och skriftliga moment. UHR får även i uppdrag att säkra tillgängliga provtillfällen i hela landet, utveckla bedömningsrutiner och etablera teknisk drift.
Införandet sker samtidigt som remissinstanser och universitet fortsatt varnar för tidsramarna, men regeringen håller fast vid att det första delprovet ska tas i bruk enligt plan. Denna fas markerar därmed att Sverige går från diskussion och utredning till praktisk tillämpning av kunskapskrav för medborgarskap.
Våren 2025 går regeringen vidare i arbetet med att införa medborgarskapsprovet. Stockholms universitet och Göteborgs universitet får i uppdrag att ta fram frågor och provmaterial i både samhällskunskap och svenska språket. Uppdraget innebär att lärosätena ska utveckla innehåll som håller hög pedagogisk och vetenskaplig kvalitet och samtidigt anpassas för UHR:s framtida provsystem.
Kort efter beskedet växer kritiken. Forskare och institutionsledningar varnar för att den tidsram som regeringen satt upp – med första delprovet planerat till augusti 2026 – är betydligt kortare än vad som normalt krävs för att ta fram, testa och kvalitetssäkra nationella prov. De pekar på risken att innehållet blir förenklat eller metodologiskt bristfälligt om utvecklingsarbetet måste ske under tidspress.
Regeringen markerar att tidsplanen ligger fast och att myndigheterna förutsätts leverera inom ramen för uppdraget. Därmed skapas en målkonflikt mellan politisk snabbhet och akademisk kvalitetssäkring, något som blir ett återkommande tema under provets uppbyggnad.
I februari 2025 tar arbetet med medborgarskapsprovet ett avgörande steg. Regeringen ger Universitets- och högskolerådet (UHR) i uppdrag att utveckla, organisera och införa provet. Uppdraget innebär övergången från utredningsnivå till ett konkret genomförande där myndigheter, lärosäten och tekniska system ska mobiliseras.
UHR ska ta fram både innehåll, provstruktur, bedömningsmodeller och digital infrastruktur. Arbetet delas upp i två steg: först ett prov i samhällskunskap samt hör- och läsförståelse i svenska; därefter muntliga och skriftliga moment. Regeringens mål är att det första delprovet ska vara klart att genomföras i augusti 2026.
UHR får även ansvar för att analysera praktiska frågor som provtillfällen, lokaler, säkerhet, avgifter, undantag och hur resultat ska överföras till Migrationsverket. Uppdraget markerar därmed att Sverige går in i implementeringsfasen där medborgarskapsprovet inte längre är ett politiskt förslag utan ett system under uppbyggnad.
I september 2023 inleder regeringen nästa stora steg i omformningen av medborgarskapslagen. Utredningen om skärpta krav får ett omfattande mandat och ska ta fram förslag som i praktiken höjer tröskeln för svenskt medborgarskap markant. Uppdraget utgår direkt från Tidöavtalet och utgör den största översynen av medborgarskapsreglerna på flera decennier.
Direktivet omfattar flera centrala delar: längre hemvisttid, fördjupade kunskapskrav, krav på egenförsörjning, skärpt hederlig vandel och överväganden om ceremonier, lojalitetsförklaring och möjligheten att återkalla medborgarskap vid systemhotande brott. Regeringen kräver dessutom en snabb tidsplan, med slutbetänkande redan i januari 2025.
Utredningen markerar att regeringen inte nöjer sig med att införa medborgarskapsprov utan även vill förändra resten av lagstiftningen. Syftet är att omforma medborgarskapet till ett mer kvalifikationsbaserat institut där språk, försörjning, vandel och samhällskunskap vägs samman.
Efter valet 2022 förändras förutsättningarna för språk- och kunskapskrav radikalt. I Tidöavtalet enas M, KD, L och SD om att de förslag som lagts fram i SOU 2021:2 ska genomföras. Därmed går Sverige från ett decennium av utredningar till en regering som uttryckligen förbinder sig att införa ett medborgarskapsprov.
Avtalet innebär också att en ny och bredare utredning ska tillsättas. Den ska bland annat ta fram förslag om längre hemvisttid, krav på egenförsörjning, fördjupad samhällskunskap, skärpt vandelsprövning och möjligheten att återkalla medborgarskap vid systemhotande brott. Sammantaget markerar Tidöavtalet ett politiskt paradigmskifte där medborgarskapet får en mer kvalifikationsbaserad karaktär.
I januari 2021 lägger utredningen om språk- och samhällskunskapskrav fram det första fullständiga svenska förslaget till ett medborgarskapsprov. Dokumentet definierar vilka kunskaper som ska krävas, hur proven ska utformas och vilka undantag som ska tillämpas.
Förslaget innebär att den som söker svenskt medborgarskap ska visa kunskaper i svenska motsvarande nivå sfi D samt grundläggande kunskap om det svenska samhället. Kunskaperna kan styrkas genom prov eller genom relevant utbildningsintyg. Utredningen föreslår undantag för personer som på grund av ålder, funktionsnedsättning eller andra skäl inte kan genomföra provet.
Förslaget blir ett viktigt vägskäl. Trots att regeringen inte hinner lägga fram en proposition markerar utredningen den punkt där Sverige för första gången har en komplett modell för språk- och samhällskrav.
Under 2010-talet går språk- och kunskapskraven från återkommande riksdagsmotioner till formella statliga utredningar. Trots detta saknas politisk enighet, och perioden avslutas utan att några krav införs i lag. Utvecklingen drivs av skiftande regeringssamarbeten, värderingsförändringar och ett europeiskt läge där många länder redan infört medborgarskapstest.
Den första stora förändringen sker 2012 när Alliansregeringen tillsätter en parlamentarisk medborgarskapsutredning. Uppdraget handlar om medborgarskapets roll, ceremonier och incitament för integration. Språkkrav nämns inte uttryckligen, men frågan finns under ytan. Utredningen presenterar 2013 en språkbonus – kortare väntetid för den som uppnått viss språknivå. Förslaget möts av ett svalt politiskt intresse och leder inte vidare.
Efter valet 2018 sker ett skifte. Språktest blir en del av regeringspolitiken genom Januariavtalet, där fyra partier enas om att införa krav på godkänt prov i svenska och grundläggande samhällskunskap. Detta blir startpunkten för en ny statlig utredning som formellt ska definiera och utforma ett svenskt medborgarskapsprov. Pandemin försenar arbetet, men i januari 2021 lämnas förslaget som fastställer vilka kunskaper som ska krävas, hur provet ska utformas och vilka undantag som ska gälla.
Trots färdiga förslag lyckas regeringen inte gå från utredning till proposition. Mandatperioden tar slut innan något beslut fattas. 2010-talet blir därför en mellanfas: omfattande analysarbeten, tydliga politiska indikationer – men inga genomförda reformer.
Mellan 2002 och 2009 etableras språk- och kunskapskrav som en återkommande politisk fråga. Det är framför allt Moderaterna och Folkpartiet som driver utvecklingen framåt. Moderata ledamöter lägger motioner om att införa språkprov som villkor för svenskt medborgarskap, medan Folkpartiet – under Lars Leijonborgs ledning – gör språkfrågan till en central del av partiets integrationspolitiska profil.
År 2004 går Folkpartiet längre än någon annan aktör hittills. I flera motioner formuleras en ny syn på medborgarskapet: från ett rättighetsbaserat slutsteg i integrationen till ett bevis på uppfyllda kriterier, där språkkunskaper lyfts fram som avgörande. Partiet driver även frågan om att utreda ceremonier, styrkande moment och hur staten kan knyta medborgarskapet tydligare till samhällsgemenskapen. Denna hållning påverkar debatten i resten av borgerligheten och bidrar till att normalisera idén om ett svenskt medborgarskapsprov.
Under senare delen av 2000-talet börjar andra partier ta steg åt samma håll. Sverigedemokraterna formulerar uttryckliga krav på medborgarskapstest inför valet 2010, medan stödet växer inom det borgerliga blocket, om än utan att bli regeringspolitik. Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhåller sig däremot fortsatt skeptiska till språkprov, vilket bidrar till att frågan inte leder till konkreta utredningar eller lagförslag under perioden.
Trots att ingen regering agerar blir 2000-talets första decennium en formativ fas. Idén om att språk och samhällskunskap ska kopplas till medborgarskapet flyttar från perifer debatt till etablerad politisk position. Perioden utgör därmed startpunkten för den utveckling som senare leder vidare till statliga utredningar, skärpta krav och ett konkret medborgarskapsprov.